Humlan på våren

Nu har jag sett den! Vårens första humla!

Humla

Humla

humlefatDen smet in genom altandörren, när jag satt och solade! Jag hörde den brumma! Jag reste mig och lyckades få ut henne snabbt igen!

När jag arbetade på förskola, kom alltid barnen på våren och ville ha tomma barnmatsburkar, för att de skulle fånga humlor! Det fick dom och fångade humlorna och grävde ner dom i sandlådan! Vad hände? Humlorna dog!

Nu har jag lärt mig att det är humlemamman, som just har vaknat och hon är jättehungrig! Hon parade sig i höstas och kröp sedan in under barken på trädet, eller gömde sig i ett gammalt förråd! Av vinterns isande vindar märkte hon ingenting, men när vårsolen nu skickar sina värmande strålar, vaknar hon och kryper fram….

Sakta, sakta kämpar hon sig framåt med den tjocka magen släpande i marken. Hon är så svag att benen nästan inte bär henne! Du måste hjälpa henne!

Humla på maskros

Humla på maskros

Om du hittar en utslagen blomma, kanske en tussilago, sätter du henne försiktigt på den. Hon börjar genast suga nektar!

Om du inte hittar någon blomma, så hämtar du en sockerbit och droppar lite vatten på den och lägger den framför henne. Omedelbart ser du hur hon sträcker ut sin långa, tvådelade tunga och börjar suga. Den undre delen av tungan ser ut som en sked och hon slevar nu i sig sockret! Efter någon minut får benen kraft och efter ytterligare någon minut börjar vingarna surra! Hon lyfter nu ”bzzzzzzz” stor och tung och egentligen kan hon inte flyga, men det bildas små virvlar vid bakkroppen, som gör att hon kan flyga!

Hon har nu så bråttom att lägga sina ägg, att hon inte ens hinner bygga ett eget bo, utan letar upp ett gammalt bo! Ett tomt musbo vid dikeskanten lockar henne till sig med sin doft! Där kryper hon in och lägger sina första ägg, som sedan blir våra första arbetshumlor, som befruktar våra fruktträd!

Tänk, så viktig humlan är! Var rädd om henne!


När jag arbetade på förskola, kom alltid barnen på våren och ville ha tomma barnmatsburkar, för att de skulle fånga humlor! Det fick dom och fångade humlorna och grävde ner dom i sandlådan! Vad hände? Humlorna dog!
Nu har jag lärt mig att det är humlemamman, som just har vaknat och hon är jättehungrig! Hon parade sig i höstas och kröp sedan in under barken på trädet, eller gömde sig i ett gammalt förråd! Av vinterns isande vindar märkte hon ingenting, men när vårsolen nu skickar sina värmande strålar, vaknar hon och kryper fram…. Sakta, sakta kämpar hon sig framåt med den tjocka magen släpande i marken. Hon är så svag att benen nästan inte bär henne! Du måste hjälpa henne!
Om du hittar en utslagen blomma, kanske en tussilago, sätter du henne försiktigt på den. Hon börjar genast suga nektar!
Om du inte hittar någon blomma, så hämtar du en sockerbit och droppar lite vatten på den och lägger den framför henne. Omedelbart ser du hur hon sträcker ut sin långa, tvådelade tunga och börjar suga. Den undre delen av tungan ser ut som en sked och hon slevar nu i sig sockret! Efter någon minut får benen kraft och efter ytterligare någon minut börjar vingarna surra! Hon lyfter nu ”bzzzzzzz” stor och tung och egentligen kan hon inte flyga, men det bildas små virvlar vid bakkroppen, som gör att hon kan flyga!
Hon har nu så bråttom att lägga sina ägg, att hon inte ens hinner bygga ett eget bo, utan letar upp ett gammalt bo! Ett tomt musbo vid dikeskanten lockar henne till sig med sin doft! Där kryper hon in och lägger sina första ägg, som sedan blir våra första arbetshumlor, som befruktar våra fruktträd!
Tänk, så viktig humlan är! Var rädd om henne!

”Humlemamman har just vaknat och är väldigt svag och hungrig!”
”Sätt henne på en tussilago eller annan blomma, som redan har pollen eller mata henne med en sockerbit!”

  • Eva Frödin Härligt med humlor! Hittade en sådan på vår husvägg förra våren. Satte en klick flytande honung framför henne som hon lapade i sig med tungan. Det hade vi aldrig sett förut Smiley smile
  • Birgitta Cabo Galindo Sälgen tillhandahåller mycket mat till humlorna på våren, senare blir det klövern som humlorna gottar i sig. Som Gerd S. säger: tacka humlorna för glassen !! Smiley grin
  • Ros-Mari Sten Så gulligt berättat om humlan. Smiley smile
  • Kerstin Riedel Tack Ros-Mari Sten! Det man har upplevt har man väldigt lätt att skriva om och jag är ju en känslomänniska och lever mig lätt in i naturen och använder sen fantasin! Det handlar ju om att skapa en känsla hos barnen för naturen och att få dom att upptäcka och respektera det som lever och växer! I naturen hänger ju allting ihop i ett ekologiskt sammanhang och är beroende av varandra; precis som Gerd Anita Strandberg uttryckte det: ”Tacka humlan för glassen”! Vadå? Jo, utan humlan hade vi inte fått några klöver och utan klöver hade kossan kanske inte producerat så mycket mjölk och grädde, som vi kan göra glass av! Ha det bra och välkommen till inspirationsträffen den 5/5!
  • Rose Ling-friberg Tack Kerstin!
    Det var en riktigt fin ”saga” du fick till om humlan. Varje år har vi barn som är hysteriskt rädda för humlor, bin, myggor och flugor. Vi har tänkt att bearbeta deras rädsla med projekt insekter. Jag ”lånar” din fina saga att starta med. Å den med glassen kombinerat med klöver ko å mjölk.
  • Kerstin Riedel Jättebra RoeRose Ling-friberg Känns jättebra om jag kan hjälpa till! Barn är ofta rädda för att de inte vet något om smådjuren! Om vi gör de intressanta och vet något om de vanligaste insekterna, så vill barnen veta mer och du har skapat en respekt! Gör gärna en saga och berätta här sen hur ni gjorde och hur barnen reagerade! Gärna med foton!
  • Kerstin Riedel Rose Ling-friberg Sen kan ni ju göra glass också! Låt barnen suga på klöverblommor och känna hur söta och goda de är och så kan ni också brygga te på blommorna! Man behöver ju inte servera det som te, utan kan söta lite och servera som en dryck! Lycka till!
  • Kerstin Riedel

    Skriv en kommentar…

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *